Ett riktigt ljushuvud

Jag vet inte om jag mer rätta kan påstå att jag är händig! För att göra en lång och krånglig historia kort, jag är ingen hantverkare när det kommer till att fixa hemma.

Med det sagt brukar jag vara en bra person till att fixa småsaker som strular eller inte fungerar som de ska.
Så kommer vi till glödlampor, dessa ligger i en kategori mellan hantverk och elektronisk support. En vanlig glödlampa eller lågenergilampa är inget problem, man skruvar ur föregångaren och skruvar i ersättaren...allt klart och man kan lägga sig på soffan.
Så finns det lamporna som är något mer komplicerade, svårmonterade eller bara udda. Till dessa måste halogenlampor och spotlights räknas in...

Efter att ha stigit upp mitt i natten under helgen för att utföra lite nattliga behov, smällde det till i spotlighten på toaletten, en arg gnista blixtrade till och allt blev mörkt. Jag vet inte hur andra reagerar i den situationen, men som halvsovande kunde jag inte låta bli att stå och stirra, prova att trycka på strömbrytaren och stirra lite mer...
När tillräckligt många hjärnceller vaknat var det bara att fixa till proppen i proppskåpet, så återvände ljuset överallt. Utom i den nu stendöda halogenlampan förstås.

Lättjefullt gjorde jag en felanmälan i hopp om att en så udda lampa skulle de byta ut. Den tron slocknade när jag väcktes av mobiltelefonen i ottan där en tekniker uppmanade mig att byta själv.

När jag vaknat något mer bestämde jag mig för att prova att plocka ur lampan, det kan ju inte vara svårare än att någon som jag skulle klara det. Och lampan kom ut efter lite lirkande. Inga problem. Så det var bara att stoppa tillbaka den och passa på att köpa ny när möjlighet gavs. Men så lätt slutade det inte. Lampan, påpressad av kablarna i taket, hamnade på snedden och det krävde både lite våld och svordomar för att den skulle komma loss. Numera spräckt och kanske inte så lämplig att låta sitta kvar. Samtidigt hängde nu också en stor och svart sladd ner i duschen, som ett omen att nästa dusch skulle kunna bli hetare än vanligt. Åtminstone om strömmen stod på...

Det var bara att sopa upp splittret, stoppa lampresterna i en jackficka och ge sig av ut på dagens uppdrag, för att på hemvägen springa kors och tvärs i jakt på en ny. Prata med säljare, vända och vrida på resterna. Fundera över ljusstyrka och sedan springa till bussen.

Med silkesvantar och ett tålamod stort som Småland gick det att pilla in en ersättningslampa och utan att våga andas trycka på strömknappen. Och se, ljuset strömmade ut.
Nu i efterhand kan det tyckas vara något av ett i-landsproblem, men om jag ska ta en morgondusch för att vakna...vill jag gärna undvika en smärre elchock också. Jag hade förmodligen piggnat till, men jag hade aldrig fått ordning på frisyren igen.

En liten arbetsplats

Det har varit en stressig period med mycket som skulle avslutas. Lyckligtvis har nästan alla dead-lines mötts och jag kan börja slappna av. Det finns dock ett antal manus kvar att skriva och kommer att pocka på min uppmärksamhet hela helgen. Trots det var det skönt att vakna i morse utan stress och bara kunna ligga kvar för att dra sig.

Medan jag satt och skrev på manusen gjorde Anna mig sällskap och vi satt och pratade om ditt och datt. Anna nämnde önskan att ha en fast arbetsplats där hon kan sitta och måla eller arbeta med sin scrapbooking. Jag slogs omedelbart av inspiration och kastade mig in i arbetsrummet för att rensa en stor yta som fanns ovanpå arkivskåpet.

Ordet "arkivskåp" leder säkerligen mot tunna och långa plåtskåp där viktiga papper läggs i bokstavsordning, men inte i det här fallet. Istället är det ett mycket brett och djupt skåp anpassat för stora målningar eller original, samt oanvänt papper. Jag övertog detta skåpet från en äldre kollega som bestämt sig för att sluta och gjorde sig av med sin utrustning...det skåpet har gjort mycket nytta i mitt arbete.

Tvärr har ovansidan istället varit avlagringsplats där allt man inte vet vad man ska ha det till just nu, i väntan på att kanske användas. Så detta var ett utmärkt tillfälle att rensa undan skräp från hela rummet och samtidigt göra Annas pyssel lättare.

Så fort jag var klar organiserade Anna om ytan till en mycket tilltalande arbetsplats. Den är kanske inte idéalisk, men är bättre än inget i nuläget. Nu har hon dessutom möjligheten att gå ifrån och låta arbetet stå över natten.Jag minns själv hur irriterande det var att behöva plocka fram och sedan undan allt arbetsmaterial när inspirationen satte in...



Och på tal om inspiration, det är ett tag sedan jag publicerade nya recensioner på DigitalComics...men snart blir tillvaron lite lugnare och då kommer fler. Dock fick jag ett mail nyligen från tecknaren Katarina Emgård, vars serie Kisenja jag recenserade senast:

Hej!
Vill börja med att tacka så väldigt mycket för den fina recensionen! Och sedan passa på att tala om att den 3:e episoden av Kisenja serien nu är uppe. Så ta gärna en titt igen :) Ha en fortsatt fin dag!

Vem tycker inte om att få ett så fint mail då och då? Jag kan erkänna att jag hade en glad känsla resten av den dagen...

Arg spelnörd och pyssel

Att sitta och slösurfa är en favoritsysselsättning, det kan jag inte neka till...det är en av de anledningarna till att jag har ett Facebook-konto, för att bara kunna svara på meddelanden och spela diverse olika frågesporter andra kontoanvändare har snickrat ihop. Men bäst är att bara klicka runt på diverse sidor och plötsligt stöta på något som omedelbart känns som en ny favorit i din bokmärkeslista.

När jag stötte på The Angry Videogame Nerd på Cinemassacre var ett sådant ögonblick.


Karaktären Angry Videogame Nerd, som spelas av James Rolfe, är essensen av alla arga spelare som stött på riktigt dåliga videospel. Men trots svordomar och andra grafiska effekter, är de recensioner som presenteras ytterst genomtänkta och välgjorda. Många gånger kanske det bästa försvinner i skriken och svordomar, men som parodi på de frustrerande känslor som alla spelare haft när de spelat svåra tv-spel är det ytterst träffande. Jag ska erkänna att jag kände igen mig.

James Rolfe, som sig själv, pratar också om gamla och nya filmer, samt har diverse annat material på sidan. Värt att kolla in om du gillar skräck, science fiction och tv-spel.

På tal om hemsidor, så är steget till bloggar inte långt. Främst därför att allt fler väljer att starta en blogg istället för en hemsida. Mest för att det är gratis, men också för att det är lätt att hålla sidan uppdaterad jämfört med en riktig hemsida...så det är ett bra alternativ.

Min sambo Anna har nyss tagit steget ut i bloggvärlden med sin blogg Made by A.J. Både jag och andra har länge frågat henne varför hon inte haft en blogg, eller något konto på en sida som exempelvis deviantART, för att visa upp de vackra kort hon gör med scrapbooking-tekniker.


Tonvis av det hon gjort är nu försvunnet, eftersom det använts som födelsedagskort och liknande, men Anna säger att hon nu gör en fräsch start och kommer att lägga ut bilder på vad hon gör. Tillsammans med fotografier, teckningar och länktips. Det ska bli spännande att se vad hon hittar på...

Så var 2009 några timmar bort...

I skrivandets stund håller jag och min sambo på att göra oss i ordning för att fira nyåret med Anders, en gammal vän, och hans familj. Vi ska laga lite käk, passa på att sitta ner och prata om gammalt och nytt, samt att jag ska få chansen att hålla och leka lite med min gudson Gabriel.

Av olika anledningar har jag inte haft möjlighet att besöka honom och resten av hans familj under halvåret som gått, så jag tänker passa på att kravla runt på golvet och leka med honom så mycket jag bara hinner. Har mjukisbyxor på stand-by, eftersom chinos inte är det bästa plagget att vara lekfarbror i...

Jag kan inte annat än erkänna att jag blev förvånad men också mycket glad och stolt när Anders och hans sambo frågade om jag ville bli lille Gabriels gudfar. Visserligen är titeln numera utbytt mot fadder och fadderbarn, men de namnen får mig att tänka på hjälpgalor, så jag föredrar de gamla benämningarna...de har mer känsla av helighet... Och faktum är att jag ännu inte mött någon som föredrar de nya namnen.

Eftersom jag inte kan låta bli att pyssla på egen hand, så gjorde jag följande kort till Gabriels dop. Jag har här valt att ta bort efternamn och datum från motivet. Trots att detta inträffade i somras, känns det aktuellt att visa det nu eftersom det är med bland annat den lille killen jag ska spendera kvällen. Förhoppningsvis kommer Anna ta lite bilder när jag kravlar runt och leker med honom...

Så vad kan sägas om det gångna året?

Det har varit ett händelserikt år. Förutom att bli gudfar, startade jag Inkdragon Studio i februari och har haft ett bra första år. De målen som sattes upp i samband med starten, har uppfyllts eller genomförts. Det långa samarbetet med FujiColor har visserligen lett till att jag inte arbetat med vissa kunder under lång tid, men har övertygelsen att de efter årsskiftet kommer att ha användning av mina tjänster igen. På tal om FujiColor så var det en kollega därifrån, Victor, som uppmuntrade mig att börja blogga. Något jag nu uppskattar mycket att göra...

Jag och min sambo flyttade till en lägenhet i Bunkeflostrand under sommaren, där vi trivs mycket bra. En mysig och lugn plats där man kan slappna av, när stans ljud och buller blir för mycket. Något jag känner att jag behöver då och då, lite lugn alltså...

Nu när det nya året stundar, bara timmar bort, önska jag alla vänner, bekanta, kollegor, kunder och läsare...

Ett gott slut 2008

och en god start 2009