Halvblodsprinsen

Jag var inte en stor Harry Potter-fantast i samma stund som första boken publicerades. Det var först när det började bli dags för en svensk version av den tredje boken (Fången från Azkaban) som jag började läsa dem.

Det vore dumt att förneka att jag blev mycket fäst vid historien, karaktärerna och de nya världar som J.K. Rowling öppnade upp för läsaren. Tyvärr kan jag känna att böckerna allt eftersom de publicerades blev vattnigare, mer utspädda med handling som inte för historien vidare. I det här fallet berodde det nog på att ju större J.K. Rowling blev, ju mindre inflytande vågade hennes redaktör ha över henne.
Böckerna är mycket bra, men hade behövts kortas ner en del där den stillastående handlingen känns frustrerande. Främst i den sista boken.

Så idag blev det en tripp till biografen för att sen den sista filmen på Annas och min lista över sommarens biofilmer. Den försenade sjättefilmen i serien om pojktrollkarlen med blixtärret; Harry Potter och Halvblodsprinsen.

Harry och hans vänner ska just inleda det sjätte året vid Hogwarts. Tiderna är bistra och lord Voldemorts influenser är överallt att finna. För att avslöja Voldemorts hemlighet, varför han överlevde, börjar Albus Dumbledore och Harry att forska i Voldemorts förflutna.

En ny lärare har anlänt till skolan, den egentligen pensionerade Horace Snigelhorn, som har till hobby att vara på god fot med elever han tror skall få betydande positioner i Trolldomsvärlden. Horace bär på många av de svar som Harry behöver för att rusta sig för den slutgiltiga kampen. Men inte nog med att Harry måste få svar på sina frågor, han måste samtidigt tackla alla utmaningar och problem som vardagen har för en tonåring.

Den sjätte filmen är både mörkare, sorgligare och innehåller åtskilliga lösa trådar som skall knytas samman med den sista filmen i serien. Som egen historia vacklar Halvblodsprinsen något, jämfört med de tidigare filmerna och böckerna. Som historia är det tydligt att det är en startsträcka inför den avgörande finalen i Harry Potter och Dödsrelikerna.

Filmen i sig var underhållande, alla relevanta delar fanns med och mycket av det som klippts bort saknades inte märkbart. Scenen i havsgrottan kändes dock som om de tjuvlånat rekvisita från Stålmannens fästning, kvadratiska kristaller i massor...
För ett Harry Potter-fan är filmen ett givet måste och för alla andra som uppskattar en magisk historia berättad bra, är den fullt tillfredställande.

En mer utförlig recension kommer inom kort på DigitalComics.