ID-kort och balklänning

Idag var det dags för "lillasyster" att gå på studentbal. Egentligen är hon min yngre brors flickvän, men jag har kommit att se henne just som en lillasyster och familjemedlem.
Så under lång tid har det varit mycket tal om klänningar, skor och tusen andra detaljer som hör studentfirandet till. För att fånga ögonblicket bad mina föräldrar mig att dyka upp för att ta några bilder av det lyckliga paret innan de åkte iväg för att fira i glam och glamour.

Men innan dess tänkte jag passa på att uträtta några ärenden.

När jag äntligen drar mig ut i mer civiliserade bygder, det vill säga där det finns lite mer butiker och valmöjligheter än en liten ICA-butik, så brukar jag ha samlat på mig en lista med viktiga ting som behöver fixas. Även om jag trivs mycket bra i Bunkeflostrand, så finns det mycket jag iallafall skulle önska fanns närmare.

Huvudprioriteten var att bli fotograferad till ett nytt ID-kort. Bäst före datumet närmar sig med raska steg, så det var lika bra att ta tag i saken. Så jag stannade till hos FIXFOTO och fick ansiktet med all dess "majestätiska storhet" förevigat. Allvarligt talat så blir jag aldrig bra på bild, men det blev åtminstone ett ID-foto som jag kan leva med.

Med alla ärenden uträttade var
det bara att dra hem till de
lyckliga tu som väntade på att få komma iväg till balen. Trots en del förvirring kring tiderna och en rejäl försening så stod de båda festklädda ungdomarna slutligen färdigklädda i trädgården och lät sig fotograferas, något stressade och fnittriga.

Tanken på bal fick mig att fundera på om vi hade någon bal när jag slutade gymnasiet. Jag kan inte dra mig till minnes att jag hörde talas om att det skulle ha anordnats något, men det kan ha varit lika bra det. Jag har två vänsterfötter och känner mig mest bortkommen i uppklädd festmiljö. Plus att jag hjärtligt...och innerligt...avskyr att ha kostym på mig...

Ni som passar i kostym, ha det gärna...bara jag slipper!