Snooze!

En av de stora fördelarna med att vara frilansare är att lägga upp sitt eget schema. Att själv välja var, när och hur arbetet ska genomföras... Om man nu inte skall skriva en artikel och behöver prata med eller intervjua någon, vilket händer mig ibland. Men i det stora hela är timmarnas disposition på dygnet något jag bestämmer över själv!

Men inte alltid, ska erkännas...vissa åtaganden eller uppdrag, som det jag har genom Fuji nu, är ett sådant där samarbete är i fokus. Något som kräver att man sitter i samma lokal som alla andra medarbetare. Nu har jag inga problem med det, jag är ytterst social och tycker om människorna jag arbetar tillsammans med... Problemet ligger i dygnsrytmen som kommer helt ur fokus...

Jag, liksom flera jag känner, är typiska kvälls eller nattmänniskor. Vi sitter gladeligen uppe långt in på småtimmarna; skrivandes, plitandes eller tecknande...och njuter av att sova på förmiddagen. Det är en lugn och fridfull tid med få distraktioner.

Problemet kommer när man måste byta rytm, av någon anledning.
Jag är ingen morgonmänniska, hur mycket eller lite jag än sover. Så det tar en stund innan jag verkligen kvicknar till...och varje morgon ställer jag inombords den förtvivlade frågan Varför?

Men efter lite frukost, ett par låtar på mp3:spelaren, att komma på plats och få småprata lite med trevliga och härliga människor...så känns svaret ganska uppenbart.
Även om det också är skönt att få trycka på Snooze-knappen ibland...